Biskopsgården som blev ett slott!
Biskop Gisle byggde sig här en biskopsgård med borgstuga i kalksten 1149.
I påven Alexander III:s skyddsbrev till biskop Kol 1178 nämns sexton gods. Här anges Linköpings gård som ett "Mansio", d.v.s. en praktfull herrgård. Ett kalkstenshus (9 x 18 meter) med borgstuga, kök och brunnsrum samt en kalkstenskällare. Dessa äldsta delar finns ännu kvar i slottets västra länga.
Hans Brask var den sista Romersk-katolska biskop som bodde i borgen. Efter att Gustav Vasa genomfört reformationen 1527 flydde biskop Brask till Danzig och borgen gjordes om till kungligt slott 1527. Kung Gustav lät bygga ihop den västra längan och satte in stora renässansfönster på övervåningen.
På 1570-talet lät Johan III bygga ut slottet genom arkitekten Arendt de Roy med en ny trevåningsflygel utmed södra ringmuren, han byggde också på den västra längan med en våning. Hela slottet var då vitt med bårder i falurött runt dörrar och fönster.
Efter slaget vid Stångebro 1598 då kung Sigismund blev besegrad av hertig Karl höll man de riksråd som motsatte sig honom som fångar på slottet. Här satt de fram till rättegången som ledde till Linköpings blodbad. Rättegången hölls i slottets rikssal år 1600 och har kallats Sveriges största rättsskandal.
När hertig Karl krönts till Karl IX i början av 1600-talet lät han bygga om slottet till renässansstil med praktgavlar, trapptorn och trumpetargångar på den östra muren.
I januari 1700 utbröt den stora stadsbranden då alla centrala byggnader förstördes, bland annat rådhuset, men slottet och domkyrkan klarade sig. Vid det här laget var slottet övergivet och förfallet men togs nu i bruk som stadsarrest. De östra delarna av slottets flyglar gjordes om till fängelse och förblev så i 146 år!
1796 började man förvandla slottet till en ämbetsbyggnad för Linköpings landshövdingar i klassicistisk stil. Detta gjorde man genom att riva praktgavlarna, göra en ny klassicistisk portal och rappa fasaden i gul färg, som var tidens ideal. 1798 flyttade första landshövdingen in på slottet.
På 1880-talet rådde en romantisk trend och man ville återskapa byggnaden som ett historiskt renässansslott med loftgång och praktgavlar. Men redan 50 år senare blåste nyklassicistiska vindar och man tog bort slottets renässansdekorationer igen. Nu stramades slottet åter upp för att återfå sitt avskalade utseende, vilket fortfarande utgör slottets utseende.
Under 1990-talet genomförde Statens Fastighetsverk en stor renovering av slottets fasad. Då byttes allt gammalt ytmaterial ut på fasaden och ersattes med ett klassiskt medeltida kalkbruk. Samtidigt passade byggnadsarkeologerna vid Östergötlands Museum på att för första gången göra en riktigt grundlig undersökning av slottet. Det är också tack vare detta som vi idag vet så mycket om Biskopsgården som blev ett slott och Sveriges äldsta profana byggnad som ännu är i bruk!
(Följ slottets byggnadsfaser i länken nedan!)
Byggnadsfaser
Se slottets utveckling från 1100-talets biskopsborg till dagens slott.
Klicka här för att se faserna
Katolska biskopar i Linköpings stift
Klicka här för att se listan
Östergötlands ståthållare, fogdar & landshövdingar på Linköpings slott
Klicka här för att se listan